Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Elin!
Och som gensvar kom det —
svagare, mjukare:
— Sven!
Och hon gick bort och satte sig hos
honom, slog armarne kring hans hals
och grät vid hans bröst. Hon grät sig
i sömn.
Och ett stilla lugn, en behaglig frid
kändes i hans förut oroliga,
öfverspän-da nerver. Det var som om all oro
lagt sig. Efter en läng, god hvila
insomnade äfven han.
Der sutto de, två lycklige i olyckan,
famn i famn, invaggade 1 stilla sömn.
Hvad de drömde vet man ej.
•
När de åter, nästan samtidigt, slogo
upp ögonen, sade Elin med låg röst:
— Sven, det dagas 1
Morgonsolens glans strömmade in
genom fönstret och göt sitt guld öfver
dem. En känsla, som de aldrig förr
erfarit, fylde deras själar. Den var
hänförande, sublim, poetisk.
Utan föregående samtal frågade
Sven:
— Hur skall det gå med hemmet,
Elin?
— Der du är, är mitt hem, svarade
hon med en glans i ögonen som var
vackrare än morgonsolens.
En annan känsla hade segrat öfver
hemkänslan.
Det var kanske kärleken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
