- Project Runeberg -  I Svensk-Amerika. Berättelser och skisser /
73

(1900) [MARC] Author: Johan Person
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men der funnos också de bland de
välburgna, som öppnade sina luxuösa
hem — frivilligt, utan att blifva
anmodade — för sjuka soldater, som ej hade
några anhöriga att vårda sig. Många
erbjödo sig att vårda en, flere två och
några intill fyra soldater hvardera.

En af dem, som kom i åtnjutande af
denna ädla gästfrihet i förening med
patriotism, var Erik Berg.

Hvad denne sist kunde minnas, var
att han låg med litet halm och en filt
under sig på bara marken i ett tält.
När han åter vaknade till medvetande,
fann han sig liggande i en mjuk,
snö-hvit säng och i ett rum, hvars ly^t han
aldrig i sitt lif sett maken till. Med
ens for den tanken i honom — den
allra första — att han kanske var död och
utan all förskyllan och värdighet
kommit till himmelen. Ja. se der delade
sig sakta de dyrbara draperierna och
in tittade en engel... nej, det var för
tokigt! Den stackars soldaten slöt
ögonen och slumrade in i en slags
stilla lycksalighet...

— Han sofver, hvlskade den unga
damen till läkaren, som följde henne
in i rummet, der den sjuke soldaten
låg.

Doktorn närmade sig sängen,
betraktade den sofvande, kände hans puls
och vände sig sedan hastigt till sin
följeslagerska.

— Nu är han utom all fara, sade han.

Den unga damens fina, bleka,
sympatiska ansigte klarnade upp. Eller
kanske var det solskenet som föll
der-på — nu, när det för första gången på
den förut mulna dagen trängde in
genom fönstret. Det senare var det väl,
ty hon smög sig på tå bort till fönstret
och drog ned rullgardinen.

Derpå följde hon läkaren ut nr
rummet.

Men hon kom snart tillbaka, ensam,
och satte på det lilla bordet vid
fönstret en stor vas, fyld med friska rosor
af det vackra slaget, som kallas
American Beauties.

— Utom all fara, hviskade hon för
sig sjelf, upprepande doktorns ord.

*



Erik Berg blef bättre för hvar dag.
Efter en veckas förlopp kunde han
sitta uppe, kringstoppad med mjuka
kuddar, i en beqväm länstol.

Hans unga sköterska höll honom då
sällskap och var nu lika munter och
pratsam, som hon förut varit tyst och
allvarlig. Den tillfrisknande borde
vara vid godt lynne, det var
nödvändigt för tillfrisknandet.

Och han var vid godt lynne, trots det
han icke talade mycket. Hennes
stämma var så ung och frisk, så klingande
och musikalisk. Hennes närvaro
sprid-de ljus, glädje och trefnad omkring sig.

Dock märkte han — med den fina
nervkänsligheten hos en som nyss
genomgått en långvarig, svår feber —
att hon var munter och glad endast för
att muntra och glädja honom. En
half-dold sorg skymtade fram bakom
glädjens lätto slöja. Och den unga damen
bar sorgdrägt — som på ett utmärkt
sätt framhöll hennes fina hy, det
kunde han Icke underlåta att tänka.

Det dröjde icke länge, förr än hon
viste, att den sjuke soldaten icke var
en infödd amerikan. Det röjde sig i
hans tal. Hon hade för öfrlgt vetat
detta, allt ifrån den stund hon blifvit
hans sköterska. I feberyran talade han
än häftigt, än ömt, på ett språk,
hvar-af hon Icke förstod ett ord och som
föreföll henne högst barbariskt.

Med en nvinnas nyfikenhet och en
amerikanskas frispråkighet fick hon
snart veta att han var svenskfödd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pjisveam/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free