Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frälsninflöfUchan.
Det var omöjligt att gä förbi...
Hennes bleka, allvarliga ansigte med de
själfulla ögonen var sä sympatiskt;
hennes mjuka, böjliga stämma var sä
fängslande.
I krets omkring henne stod en liten
trupp af frälsningsarmén — som nu
gerna kan räknas till verldens stående
arméer.
En stor, lång grofknotig karl, en
typisk bonddräng, höll arméns fana;
en annan ett något urblekt
stjemba-nér. Af de öfrlga — omkring ett halft
dussin — hade de flesta hvar sitt
musikinstrument. Ett af dessa var en
dragharmonika. Förutom henne, som
stod midt i ringen, funnos två qvinnor,
en tjock, groffnasig, medelåldrig och
en gammal, rynkig, skinntorr. Båda
hade tamburiner, öfver de flestas drag
hvilade en viss slöhet, någonting pas- «
sivt — som hos hypnotiserade. Hos
några märktes också spåren af
utbrun-nen vildhet, kufvad djuriskhet.
I denna ram framstod den q vinliga
centralfiguren.
Gälde det att afgöra, om hon var
vacker eller ej, kommo ens sinnen I
strid med hvarandra. En skönhet, som
icke har form eller färg, kan man
svårligen göra sig reda för. Men den
för-nimmes likafullt.
Det var något hos henne, som kom
en att tänka på en inifrån upplyst
kropp.
När hon talade, hade hennes gester
samma enkla behag, böjlighet och
af-rundning som hennes stämma —
någonting så olikt de flesta qvinnors, då
de uppträda som offentliga talarinnor,
med en tafatt efterbildning af manlig
geBtikulering och synbart besvärade af
armarnes längd.
Den stämning, som talarinnan
åstadkom hos de kringstående — eller
åtminstone en och annan af dem — bröts
gång på gång af en skrålhals, som
plötsligt utbrast:
— Amen! Halleluja!
Detta utrop, som kom från
fanbä-raren, hade vanligen samma verkan på
de öfriga som ett hysteriskt fnittrande
i en klass af skolflickor. Det
upprepades af den ene efter den andre och
stundom af två eller tre samtidigt.
Talarinnan tycktes dock icke lägga
märke härtill. Förmodligen var hon
sä van dervid, att hon icke hörde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
