Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDestcrut.
Hvar och en har sin smak. Den som
tycker det vara ett rigtigt Htet
paradis, der man dömer menniskovärdet
efter drägt och later, der man
föredrager kittlande lögn framför rifvande
sanning, der man kryper, krusar,
bugar och grinar och der man måtte
djupt känna saknaden af en svans att
vifta med — den får naturligtvis tycka
som han vill. Det må äfven medgifvas,
att hans lilla paradis, ytligt
betrak-tadt, förefaller ganska trefligt.
Men följ med en stund ut till den
stora, fria Vestern! Bland
bondknyff-larne, ni vet! Ni behöfver inte känna
er så förskräckligt generad af
sällskapet, ty der ute förstår man sig föga
på er kälkborgerliga konvenans, och
om man än gör det, låter man den fara
med de friska vindar som blåsa öfver
de stora, slätterna och som under
stundom växa till en tornado, hvilken
upprycker och bortsopar allt som icke är
bergfast.
Se hur vyerna vidga sig! Det är
prärierna — de stora, vida prärierna!
Känner ni er icke liten — ni som var
så stor i er egen lilla krets? Gå bort
ett stycke — styckena räknas i miltal
här — gå bort och kråma er, som ni
brukar göra på den lilla stadens
storgata... Herre Qud, hvad ni ser
löjlig ut! Nästan löjligare än en från
Vestern som råkat komma in på er
storgata... Låtom oss komma
öfverens om. att vi äro obetydliga härute
på de. stora vidderna med den väldiga
kupolen öfver våra hufvuden. —
Men hvad kommer åt er? NI
känner bröstet vidgas och får en
oemotståndlig lust att kasta af er rocken och
rusa fram vildt som de éer små
oskodda hästarne med långa svansar och
manar, som vi nyss sågo försvinna der
borta vid horisonten. Ni vill vara fri
— oberoende — naturlig!
Det är prärielynne. Mycket
obehaglig åkomma, den der. VI måste laga,
att ni blir den qvitt. innan vi
återvända hem igen. Annars får ni inte vara
med om “surprise-parties”, kafferep
och sådant, eller med andra ord, ni
mister ert sociala anseende... Men
börja nu icke ängslas för det. Det blir
nog bra med den saken.
Akta er, hvar ni går. Ni kan råka
korsa en gammal krigsstig, der den
vilda jagten af indianernas andar
susar fram. Då är ni förlorad — förlorad
för kälkborgarecivilisationen. :–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
