- Project Runeberg -  I Svensk-Amerika. Berättelser och skisser /
132

(1900) [MARC] Author: Johan Person
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Illusion ocb verhliflbet.

Sköna, skimrande verld!

Den ligger som ett stort haf med
solglitter pft dess böljor och ett
vinkande borta vid otydlig horisont.

Sköna, skimrande verld!

Sjelfva afskedet med klara,
glimmande t&rperlor hade varit skönt.
Skönt var allt och tjusningen svälde
högt i tjuguårigt bröst.

Rymder — vidder — någonting högt
och stort och obestämdt fans i den
unge utvandrarens tankar. Han hade
nyligen sluppit ut ur en mörk, trång
studerkammare ett par knarrande
trappor upp, och det var så lätt att
blifva berusad ute i ljuset och
friheten.

Men hänryckt blick spanade han ut
öfver vattenrymden. Borta 1 vester
hägrade för hans fantasi ett land af
idel löften och förhoppningar. Det var
ungdomens land — framtidens land —
Atlantis — Amerika!

Det var vintern efter
verldsutställ-ningen — The Worlds Columbian
Exposition — 1 Chicago. Den skinande
hvita staden i Jackson Park hade
förlorat sin glanR och kalkrappnIngens

affall&nde visade ihåligheten af det till
utseendet solida murverket.

Den unge invandraren kämpade med
nödens ulf, som bet honom i kinderna,
ref honom i magen och nafsade i hans
byxor, så att de blefvo förskräckligt
trasiga nedomkrlng. Ständigt var det
ilskna djuret honom i hälarne och
dessa hälar blefvo synnerligen illa
åtgångna. De skymtade fram,
rödsvull-na, genom strumpor och skor vid
hvar-je steg han tog.

Han stod ensam i den bitande kalla
vinterqvällen utanför det logihus, der
han på senare tiden sofvlt om nätterna
för 15 cents om natten. Med ett
obe-skrifligt uttryck 1 ögonen stod han och
stirrade in genom det stora fönstret
mot gatan i bottenvåningen. Der inne
gick nattclerken omkring och ruskade
upp dem som sjunkit ihop i stolarne,
hvilka stodo uppstälda i långa rader
midt på golfvet och kring väggarne.
Det led mot tolftiden. Blott få sutto
qvar, der annars plägade vara till
trängsel fullt. Den ene efter den andre
af dem som bllfvit uppruskade reste
sig mödosamt och gick vacklande bort
till kontorsluckan. fick en nyckel med
vidhängande, fotslång jernbit och för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pjisveam/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free