- Project Runeberg -  I Svensk-Amerika. Berättelser och skisser /
154

(1900) [MARC] Author: Johan Person
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"Hummaren”.

En annan episod ur sin förmodligen
skiftesrika lefnad skildrade Charlie
Peterson pä vanligt ställe och på
ungefär följande sätt:

Jag satt på svenske grosshandlarens
och portugisiske vice-konsulns kontor
i X-stad och hade ganska ledigt.

Der rådde aldrig någon synnerlig
brådska. Den lilla staden kunde
knapt hälla sina minuthandlare
någorlunda jemt sysselsatta utom å veckans
bäda torgdagar. Än mindre
grosshand-larne, som voro till antalet lika många
son» minuthandlarne. Och hvad det
portugisiska vicekonsulatet beträffade,
så var det helt och hållet ett
heders-embete, som ej Inbringade
innehafva-ren en enda cent, men icke heller tog
en enda minuts tid i anspråk. * Hur han
för öfrigt kunde hafva kommit i
besittning deraf. är icke lätt att förstå,
ty troligtvis fans det icke en enda
menniska i hela Portugal, dess
kungliga majestät inberäknadt, som viste,
att den lilla sydsvenska stapelstaden
fans till och bland sina innevånare
räknade grosshandlare Petterson.
Men diplomatien lär vara något för den
oinvigde alldeles omöjligt att begripa.

Grosshandlaren och vicekonsuln var

förmögen. Sin förmögenhet hade han
ärft, och den var väl placerad på
annat håll än i grosshandelaffären,
hvilken — liksom det portugisiska
vicekonsulatet — var bara fåfänglighet.

Emellertid måste det oaktadt hållas
kontor och kontorspersonal. Den
senare utgjordes af er ödmjuke tjenare,
som då var en förhoppningsfull ung
man och nyligen kuggad i
studentexamen. Jag hann ledigt med hela
affären ooh dessutom större delen af
stadsbibliotekets romanafdelning. I alla
mina vänners ögon var sysslan
af-undsvärd och ansågs hafva tillfallit
mig utan all förskyllan eller värdighet,
blott och bart genom
slägtskapsförbin-delse. Så förhöll det sig nog också.
Min far och den portugisiske
vicekonsuln voro nemligen toddy- och
priffe-bröder.

Första tiden trifdes jag ganska bra
på platsen. Jag fördref tiden — som
annars skulle hafva blifvit mycket lång
och ledsam — med att förälska mig i
grosshandlarens och vicekonsulns
enda dotter, fröken Amanda.

Men när denna sedan blef
högtidligen förlofvad med en infanterilöjtnant,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:20:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pjisveam/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free