Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ren icke gör några öfverloppsgerningar. Denna brist i
undervisningens anordning är en underlåtenhetssynd,
hvarigenom skolan såsom sedlig uppfostrarinna
försyndar sig mot ungdomen.
Innan jag lemnar frågan om litteraturen, måste jag
framhålla hemmets pligt att vaka öfver ungdomens
läsning af »roliga böcker>. En alldeles otrolig slapphet
är i det stycket rådande. Och här stå vi dock inför en
pligt, hvars lättsinniga eller oförståndiga uraktlåtande
kan vålla obotlig skada. En och annan af de herrar
litteratörer, som bruka sammanfattas under namnet »det
unga Sverige», anser förstås, att föräldrarne genom
uppfyllande af sådana pligter förgripa sig på sin herr sons
eller fröken dotters »medborgerliga rättigheter». Ty det
ingår i denna litterära skolas samhällsreformerande
program att förneka och undergräfva föräldramyndighetens
auktoritet liksom all annan auktoritet. Den unge
medborgaren skall, snart sagdt ända ifrån den stund han lär
sig stå Iull, vara »sjelfständig». De föräldrar och
uppfostrare, som emellertid förstå vigten af den censur, jag
talade om, och som också hafva den magt öfver de unga,
att de kunna handla efter sitt förstånd, böra dock se till,
att de i detta stycke äro verkligt förståndiga.
En för sina lärjungars väl varmt intresserad lärare
berättade en gång för mig, att han hemma hos en
lärjunge funnit på dennes bord Viktor Rydbergs »Den siste
atenaren» och att han då varnat honom för en så
skadlig läsning. Detta är nog icke något enstaka stående
exempel på ett oförståndigt nit från uppfostrarens sida,
hvilket kanske är riskablare än den beqväma
sorglösheten. Inga omdömen alls äro vida mera pedagogiska
än dylika bornerade omdömen. Det gäller att
undanhålla från de unga det oädla, det dåliga, det smutsiga,
det, som vanlig moralisk känsla stämplar såsom
osedligt, och för visso också den oädla religiösa otrons och
förnekelsens litterära alster. Och för att kunna känna
igen sådant behöfva föräldrarne och uppfostrarne icke
hafva någon litterär bildning. Men för öfrigt böra de
äfven i fråga om de ungas läsning, liksom i hela sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
