Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Philip Creutz - Ur „Atis och Camilla“ - En vårmorgon - Atis och Camilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar blomma ur sin kalk åt fjäriln näktar ger.
En samlad balsam sprids att sig med luften blanda,
Och förs i hvirflar kring af morgonvädrens anda.
Re’n svärma luftens folk kring deras gröna hus,
Och stämma deras sång ihop med aspars sus.
Atis och Camilla.
Vid roten af en alm, som slogs af elfvens våg,
Camilla, full af sorg, med matta krafter låg.
Hon kände icke mer den svalka floden delte,
Der han i slingrig bugt mot blanka stenar spelte.
Men snart dess qväfda själ blef ur sin dvala väckt,
Ty af ett häftigt sorl hon hastigt blef förskräckt.
På flodens andra strand, som ut mot bugten skjuter,
Der i ett spetsigt näs en gräsrik äng sig sluter,
Hon ser en värnlös flock af skrämda hindar fly,
Som menskans öfvervåld och hennes grymhet sky.
Men ingen klyfta finns, som minsta tillflykt gifver;
En vildsinnt jägar-tropp dem fram på fältet drifver;
Fast i sitt snabba lopp de vädren gå förbi,
De dock ett ömkligt rof* för morde-pilen bli.
Han hviner i sin fart och hinden genombårar,
Han törstar efter blod och fäller när han sårar.
Det slagna djuret re’n på stranden utsträckt är,
Som på ett offerbord dess lemmar spritta der;
Uppå ett söladt grus syns varma blodet röka,
Och lifvet dunstar ut, att hämd hos himlen söka.
En enda sårad hind, som flyr en mordisk strand,
I floden kastar sig och söker hinna land.
Hon uppå böljans rygg en blodig fåra drager,
Och till Camillas alm hon sist sin tillflykt tager;
Hon ömklig släpar sig till denna nymfens fot;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
