- Project Runeberg -  Poetisk läsebok för Finlands ungdom /
23

(1864) [MARC] With: Karl Collan - Tema: Alphabet books and readers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Philip Creutz - Ur „Atis och Camilla“ - Atis och Camilla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dit icke Hoppets gud kan med dess stråla nå.

En lätt, men slipprig väg till detta tempel leder;

Man hastigt löper fram och hastigt slintar neder;

Man i ett ögonblick ur fallet reses opp,

I samma ögonblick man fortfar i sitt lopp.

Men när i templets port de glada flockar hinna,

De tusen bilder se i gyllne skyar brinna:

Förtjusning omger dem, allt vill för ögat le;

De gripa efter allt och ega hvad de se.

Det stolta templet re’n liksom en konsteld prålar,

Det springer upp i skyn i tusen klara strålar,

I ljusblå stjernor se’n det långsamt regnar ner;

Straxt templet i sin prakt man åter upphöjdt ser;
Uppå en bräcklig thron, som ingen grundval eger,
Det glada Hoppets gud i ständig svigtning väger;

Ett tunnt, men dimmigt moln han kring sitt hufvud har,
En hemlig oro der i tusen skiften far.

Men gudens skarpa syn straxt genom molnet tränger.
Der på en hvirfveltråd den klara spegel svänger,

I hvilken målar sig allt hvad som hjertat vill.

Att denna spegel se, hvar dödlig stormar till.

Men ingen redig bild det glada ögat finner,

I spegelns hvirfvelgång dess tydlighet försvinner.
Men, fast dess falska glans en stympad målning bär,
Han alla uslas tröst och verldens lisa är.

Som lifvets största skatt de dessa bilder gömma,

Och midt i smärtans sköt’ de största plågor glömma.
Hvad hjertat redan har, det intet smaka vill,

Yår framtid nyttjas blott, förrän han blifvit till.

Den sena åldern hit i dödens sällskap vandrar;

Han uti spegeln ser, dess skapnad sig för andrar,

Dess nakna ben bekläds, som äro utan merg,

Dess anlet fylles opp af friskhet, mod och färg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:23:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/poetlasfi/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free