Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - De små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och pappa lyfte sjelf mig opp
I breda släden bredvid mamma;
Och klatsch! for Brunte med ett hopp
Ut genom porten i det samma.
Jeanette! se inte på mig så;
„Sitt raka — sad’ söta mor i räcken,
Och när jag lyfte hufvet då:
Putsveck! var hufvan öfver backen,
Och flög i vädret opp och ner,
Just som vår stora hvita dufva;
Och aldrig tänkte jag att mer
På se min enda granna hufva.
Men ett tu tre! kom en så nätt,
Så vacker gosse: och i blinken,
Fast ingen bad, for han så lätt,
Som Wilhelms snurra, öfver brinken,
Och fick så qvickt i bandet fast,
Som mormors stygga katt i vingen
På svalan, då hon skrek så hvasst:
Jo pytt! jo pytt! och flög ikring’en.
Der satt vi flata i vår rack,
Just som två bilder, midt på vägen;
Och inte sad’ jag en gång tack:
Yet pappa! jag var så förlägen.
Men han var just, som min kusin,
Så egen, och tog af sig hatten,
Och sad’ med en så hurtig min:
Nog flög hon bra; men jag fick fatfen.
Och sen i kyrkan, bäst jag satf
Och såg ett hål på nya floret!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
