Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Den gamle knekten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag ofta sett den vilda sjön
Stå upp, som till en härnad,
Ej blott mot klippan här och ön,
Men emot himlen ärnad.
Dock aldrig förr jag sett den så
Förgrymmad häfvq, sig, som då.
Ett segel syntes; bruden lopp
Med dödens färg på kinden;
Och kronan refs ur håret opp,
Och fjerran flög med vinden.
Dock här en brudsäng bäddad var,
Här nere, för det kära par.
Hit styrde han, att undfly der
Försåtet af en bränning.
Hit lyckligt frälst, från udden här
Han skulle, med en vändning,
I hamnen löpa in. Då kom
En il, och hvälfde båten om.
Ett hufvud — det var hans — hon såg
Sig öfver vågen lyfta,
Och sprang dit ner, der samma våg
Sig vrok åt brantens klyfta.
Der sänkt på knä, hon hof sig fram
Med handen sträckt, då dit han samm.
Han grep den, och från klippans brädd
Af vågen drogs tillbaka;
Och drog med sig sin brud i bädd:
Så blef hon dock hans maka.
Man fann de tu med hand i hand,
Och grof dem så i kyrkans sand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
