Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frans Michael Franzén - Ur „Gustaf Adolf i Tyskland“ - Stormen på Felsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot det vilkor, att sjelf till Kratz få lemna sin värja.
Denne, som hotade nyss att hugga dem alla i stycken,
Rördes vid ynglingens syn och sade till honom med
godhet:
„Tag din värja igen och var fri!u Han blygdes att
visa,
Hvilket barn det var, som vid Felsberg honom
fördröjde.
Ynglingen flög till Demin, som en lössläppt fogel,
och värjan
Tog till vittne, i det han beskref den nya bedriften.
Gustaf, förundrad att se i de ädelt blomstrande dragen
Skymta en bild, som bekant för sitt hjerta han tyckte
sig finna,
Sporde hans namn.
„Jag döptes till Gustaf!a
svarade gossen,
Rodnande. „Svensk är jag född, ehur uppfostrad i
Tyskland,
Genom en hemlig vård af en far, hvars namn jag ej
känner.
Hållen i Wittenberg till studier, som egna en ädling,
Flydde jag dän, otålig att mig få öfva i strider
Under din fana, o konung, med hopp att, genom ditt
bifall
Öfver min tjenst, en dag i faderligt sköte bli sluten.
Dold, som Gud, för min syn, som Gud dock nära
mitt hjerta,
Från det jag först, som barn, hans kärleks gåfvor
emottog,
Ar den hulde. Till dess jag efter min fader får
nämnas,
Skänk mig ett namn, ett Svensktu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
