Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Julqvällen - Grafven i Perho. 1—2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var så ljust, det var så gladt;
Hans maka vid hans sida satt,
Och barnaskaran rask och skön.
Det var, som om de slutat bön,
Det var, som om de hade trott,
Att i en helgedom de bott.
Men högst vid bordet brann ett ljus,
Det enda i de frommas hus,
Dit ställdes mjölk och hvetebröd,
Men ingen njöt dess öfverflöd.
Jag frågte hvems den platsen var?
„Den gode engelnstt, gafs till svar.
Grafven i Perho*).
i.
Hvar är grafven, som i Perhos vildmark,
Snart ett sekel, har förgäten grönskat,
Icke värd att glömmas och förgätas?
Hvar är grafven? fråga ej, o fremling!
Der den långa skogssjön smalast bugtar
In mot tallmons dal, är stället. Björkar
Skaka gröna kronor ren deröfver.
Hvar, inunder deras rötter, grafven
Engång blef igenfylld, känner ingen.
Du, hvars minne mer än menskans vårdar,
Höga sångmö, Finlands dotter, svara:
’) Belont med mindre guldpenningen af Sv. Akademin 1831.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
