Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Grafven i Perho. 1—2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den sorg, som mig min hårdhet kostat,
Skall ej fruktlös gäcka mig i grafventt.
Då steg Thomas Hane fram och talte:
„Fader, ingen ed är ljuf som denna,
Liksom ingen är så lätt att fylla.
Se, som trälar, ej söm söner hållne,
Hvarför gingo vi ej bort från gården
Och hos andra sökte tjenst och lycka?
Hvarför? om ej för att icke skiljas.
Ingen ville öfverge den andra.
Skola vi kring vida verlden spridas,
Såsom tjäderungarne i skogen,
Dem den mordbetänkte skytten jagar?
Sådant var vårt tal då nöden gällde,
Sådant skall det bli i lyckans stunder “.
Och vid Gud begick hvar broder eden:
Att, som hittills de tillsammans hållit, *
Framgent ingen trygghet, ingen fara,
Ingen lust och ingen nöd på jorden
Skulle enas bli och ej den andras,
Allt, så vidt dem lif och krafter skänktes.
Så de svuro;’ men den gamle fadren
Gömde eden glad uti sitt hjerta.
–––––*
2
Ren försvunnen var den gyllne friden,
Mord och härjning fyllde Finlands bygder,
Männer stupade, och qvinnor flydde.
Upp från Lintulaks och Saarijärvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
