Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Grafven i Perho. 1—2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fattade sitt trygga, korta björnspjut.
Så beväpnade de gingo alla
Tigande, men i sin själ betänkte,
Att, hvar helst de mötte ovänsskaran,
Slå den neder, eller falla sjelfve.
Som de nu en knapp halffjerndel framåt
På den smala socknevägen hunnit,
Talade till sina bröder Thomas:
„Tågen nu, som vägen leder, bröder,
Tills J hinnen träskets bugt mot dalen,
Der på tallmon ofvanför, bland träden,
Der är stället att vår ovän bida.
Innan qvällen kommer han väl icke,
Om han först skall härja vägen framåt;
Mellertid vill jag en stund fördröja,
I det gråa torpet, här vid vägen,
Der min flicka ren min ankomst väntar u.
*Så han sade och gick upp till torpet.
Bröderna i långsam vandring hunno
Det bestämda stället, der vid träsket
Tallmon öfver dalens väg sig höjde,
Och, af skogens snår försåtligt dolda,
Riktade en hvar sin blick långs vägen.
Knappt så länge, som från första gryning
Jägarn i sitt skjul af granar väntar,
När på orrlek han om våren vandrat,
Innan spelarn flyger ned och modigt
Med sitt stridsrop träsk och stränder fyller,
Bidde brödren, när i hast på afstånd
Fiendernas bistra skara syntes,
Sprängande med höjda lansar framåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
