Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fram en strand och bjöd den gamle hvila.
Opp han steg på stranden, såg omkring sig
Kände stället, kände ön i träsket,
Der, som ung, han landat tusen gånger,
Och han satte sig på kala berget
Tankfull ned, och mörker rådde, mulen
Yar hans själ, och mulen jord och himmel.
Men det ringdes samman. — Yar i högre
Makters vård den gamle? — När han hopplös
Nu mot fästet höjde ögat, syntes
Klar en högblå rand emellan molnen,
Ljusets förebud. I kyrkan skulle
Sången börjas; på den öde holmen
Drog ock nu den första vindfläkt andan
Mellan löfven, och den första lärkan
Flög, af dagern väckt, mot skyn. Försvunnen
Yar naturens dvala snart. På toner
Följde toner nu, och nya stämmor
Yaknade i dal, i höjd. Ett jubel
Ljöd bland luftens dimmor, ljöd bland träden
Kring den gamle, och han sjelf, af sångens
Glädje gripen, glömde nöd och sorger
Och föll in med ord. Den sköna psalmen,
Sommarns psalm, „den blomstertid nu kommeru,
Ljöd i stilla darr ning från hans läppar.
Och den blomstertid var kommen. Sommarn,
Som han sjöng om, var af inga murar
Utom honom stängd. Dess örtesängar
Vexte för hans fot, dess fogelsånger
Hörde han; och Christus, som han nämnde
Sarons blomster, gröna dalens lilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
