Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Bönen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bönen.
Engång, när i fromma, glada samtal,
Yid sitt middagsbord, den gamle Luther
Satt som vanligt bland förtrogna vänner,
Talte en af dessa så med klagan:
„Svår och ond att lefva i är veri den,
Full af vansklig id och jordisk omsorg;
Intet under derför, att så mången
Sökt i klostrens lugn en saknad stillhet.
Äfven mig de plåga, dessa oljud
Af en outtröttlig verldslig sträfvan.
I mitt granskap bultas, smids och hamras
Oupphörligt hela dagen genom,
Och, hur tidigt än jag vaknar, störa
Dån och hammarslag min morgonandakttt.
Luther log och sade: „Hvarför störas?
Tänk långt hellre: jag har sofvit länge;
Hör min fromme granne, hur han redan
Hunnit stiga opp och börja bönen;
Ty en bön, min vän, är flit och arbet.
Sannerligen, när den svarte smeden
Yaknar upp och tänker: Gud har gett mig
Åter dag och krafter att arbeta,
Och med hurtigt mod begynner smidet,
År hans trötta flämtning för vår Herre
Icke mindre kär än dina suckar,
Och på himlens portar slår hans slägga
Kanske starkare än dina böneru.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
