Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Elgskyttarne“ (Andra sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Honom följde Mathias, och båda begåfvo sig utför,
Snabba som skuggor af moln, dem stormarna jaga
på fästet.
Men då de slätten nått, framlupo de saktare båda,
Utan att hindras af gärden, ty snö betäckte dem alla,
Och då ordade snart den raske Mathias betänkligt:
Glad jag följer dig nu, ty af jagten väntar jag nöje,
Väntar mig nöje också af att se den beprisade Hedda;
Fråga måste jag dock, förståndige Petrus, påförhand:
Räknas ej farligt här att bryta förbudet om elgjagt,
Blir väl din herre belåten med mig, kanhända han
hellre
Brukar sitt eget folk, än tager en fremmande med sig?
Leende talade åter den ärlige torparen Petrus:
Hej! ej falla i dag väl de första elgar i socknen,
Trygge vi jaga dem här, om ock kulorna yrde kring
tingsgåln.
Frukta ej heller att bli med förakt mottagen af herren;
Åtta torpare äro vi väl, jordbrukare alla*
Hvilka med möda och svett uppodla hans bördiga
egor,
Dock berömmas blott tvenne af dem som kunniga
skyttar;
Petrus på Tjäderkulla, dernäst Zacharias på Hjerpvik.
Först står Petrus, förty Zacharias, den ärlige gubben,
Flammar som brinnande eld, hvargång han fattar i
bössan,
Färdig att rikta en kula mot skyn, om det gäller i
hettan.
Flere behöfvas vi der, som förstå handtera gevären,
Så att från skilda håll vi må kunna med kulor
emotta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
