Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Elgskyttarne“ (Andra sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty på en qvistrik gran, som höjde sig ofvanom bäcken
Yiste han snart och talade så till den ädle kaptenen
Ser jag ej liksom ett skimmer af guld i den barriga
toppen?
Skåda dock dit, jag tror att en spejare sitter
fördold der!
Orden följde på stund den ädle kaptenen, och vände
Glasfe t och blickade dit, och talte med manande stämma:
Rätt! på hans drägt är fienden röjd, men finns för
en sup här
Ingen, bussar, bland er, som kastar en kula i fogeln?
Sade; men alla de hörde hans ord med förvåning och
undran,
Alla sågo i mark och mumlade sakta i tändren,
Och så hviskade en och en ann sin granne i örat:
Ville väl hellre lofva att månen skjuta i pannan,
Ar han ock längre borta, så får man dock sigte på
honom.
Men der trädde han fram och spände sin hane
betänkligt,
Rynkande ögonabryn och styfva mustacher, min farbror.
Han af alla var den, som vågade göra försöket,
Viss på sin konst och sitt goda gevär och sitt öf-
vade öga.
Vinkande bad han i hast kaptenen att låta sitt manskap
Tåga i ostörd gång, att ej spejarn såge försåtet,
Medan han sjelf, nedhukande, kröp till ett gärde vid
vägen.
Troppen tågade fram, och man hade ej funnit i mängden
Någon, som vände sin blick åt ett annat håll än hans
granne;
Ty som stjernorna se på den bördiga jorden, de sågo
Alla, den ena så väl som den andra, på granen allenast.
Väntan, tvifvel och hopp och halftförbitet ett löje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
