Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Hanna“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Styrde de unga sin färd mot den speglande stranden
af träsket.
Men för den fremmande viste hans vän det älskade
hemmets
Ljufva behag och hörde ej opp att minnas och tala:
„Ser du den rodnande sjöntt, så han sade, „ser du
hur olik
Hafvet, söm suckande slår mot din hembygds
klippiga stränder!
Här är grönska och färger och lif. Otaliga holmar
Skjuta ur vågorna opp, och svajande vinka från alla
Lummiga trän, som bjuda den tröttade roddaren skugga.
Nalkas du udden, som nu tycks träffa det mötande
landet,
Öppnas en vidare rymd af vatten, och trefliga byar
Skymta på stränderna fram, och kyrkan lyser i fjerran.
Åter på andra sidan, hvad fält af odlade tegar,
Bördiga, höljda af brodd, omgifna af skogiga höjder?
Innan vi resa, skjuta de ax, och mogna och gulna
Skönare blott, mest sköna likväl, då vi sakna dem
sedan:
Här, der skymningen nu oss möter i skuggan af
. barrträn,
Här är siskornas lund, hit komma de första om våren,
Smekas på granarnas skott, eller yfvas och sjunga i
toppen,
Liksom vore för dem blott solen och morgonen skapad.
Men då nalkaö jag sakta och får mitt giller på hällen,
Skyndar, och hukar mig ned vid snöret. Och fogeln
i buren
Börjar att flaxa och slå, och beveka och tjusa och
locka.
Snart är kärleken väckt, den modige sångaren lyssnar
Spakare ren och spritter ibland och qvittrar i gensvar;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
