Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johan Ludvig Runeberg - Ur „Hanna“ (Tredje sången)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Honom svafade rörd den vänliga systern och sade:
„Bort han flyttat för alltid, och tom, sen dagar och
veckor,
Står hans koja vid sjön och gläder ej egaren mera.
Kunde jag dock med ett ord, eller några, beskrifva
hans bortgång!
Ofta, som fiade han kännt en gäckande aning, i vintras
Kom han och satt i vår stuga, och rökte sin pipa vid
ugnen,
Talande mycket om fisket i fjol och den stundande
våren.
Hittills, mente han glad, och tryckte sin tumme i
pipan,
Hade han hållit sig mest till sitt metspö sommarn
igenom;
Nu dock ville han binda sig nät, anskaffa från staden
Refvar och krokar, och sen begynna att fiska på allvar.
Sådant hörde jag ofta den åldrige säga i stugan.
Yåren kom, snön sjönk; skogsbäckarne började sorla,
Isen på träsket bytte sin färg, och i glittrande strimmor
Öppnade sunden sig ren, och vattenfoglarna hördes.
Genast såg man den gafrile också. Allt längre ooh
längre
Kunde han styra sin färd, hvar gång han syntes ånyo,
Tills att af hinder ej mer han stängdes, och lätt i
sin julle
Rodde, som förr, kring uddar och skär, som
grönskade åter.
Då — en afton det var, och jag gick allena på stranden,
Lockad af blommornas lukt, och björkarnas, längre
än vanligt —
Fann jag mig, innan jag visate deraf, helt nära hans
koja.
Men då jag såg hans båt vid landningsstället och näten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
