Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars Stenbäck - Till Runeberg - En natt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ljusnar himlen, jorden står
Derunder lik en brud;
Men öfver land och vatten går
Den rena lyrans ljud.
En natt
Det tysta tåget vändt tillbaka ren,
Och tornets klockor tystnat längesen;
I grafvens mull de hade gömt den döde.
Och när i grafvens mull de gömt den döde,
Kom natten lugn och bredde der till slut
Sin mörka mantel ut.
Men ensam vände han till grafven om
Från menskohvimlet långsamt — och han kom
Och stannade der vännen låg i djupet.
Han stannade der vännen låg i djupet,
Och stod uppå hans mörka hvilorum
Förkrossad, stel och stum.
Förkrossad stod han och såg länge ner;
Och natten svartnade allt mer och mer,
Och månen dog och alla stjernor släcktes.
När månen dog och alla stjernor släcktes,
Då brast hans bröst, då föll han ner, och het
Var tåren, som han gret.
Allt hvad som stormade uti hans bröst,
Allt hvad han stammade med bruten röst,
Af Gud och natten ensam blef förnummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
