Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fredrik Cygnaeus - Hjelteminnen - Erik Slange
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det lönte mödan att den lönen ge.
Den gäldats så, som intet folk ännu betalt
Sin skuld. Som invigd till ett offer stod
Nationen redo — och försmådt blef offret ej.
När blixt på blixt har drabbat, ho är det,
Som väga mäktar hvilkens var den största kraft?
När våg på våg har rest sig skyhögt upp,
Ho mäter, hvilken molnens närmsta granne vardt?
När tusen hjeltar tränga vreda fram,
Dit förr allena faran, sjelf förvånad, nått,
Hvems arm var tapprast bland de tappra då?
En hjeltes namn för sorlet ifrån led till led.
Hans svärd var blixten, hvilken skarpast slog;
Hans bröst var vågen, hvilken djerfvast hvälfde sig;
Hans namn var namnet på den tappraste,
Hvars arm bar svärdet, och hvars hjerta styrde det.
Snart striden skördade hans ena arm;
Den föll lik furans gren, af stormen bruten bort.
För tidig var dock Austrias vilda fröjd.
Den andra svärdet höll ännu. Och till hans mod
Fann striden ingen väg att kufva det.
Han räddning sjelf ej sökt. Till andras räddning dock
Ett värn, mer starkt än Neuburgs fallna — mur,
Han stod utkämpande sin Leonidas-kamp.
Dödsofferfestens stund var inne. Leipzigs fält
Dét höga bålet bar, åt Gustafs skugga rest.
Nu föll den arm, som Leonidas’ svärd
Höll ensam än, och hjelten egde blott
Sitt djerfva hjerta qvar. Hör! hundra tungor re’n
Ur sårens gap dess svan-sång sjunga högt.
År det för hjelteandarne, som rusa ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
