Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Ödemarkens jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ödemarkens juL
På öde mon är det hemskt i qväll:
Kring ljungen sveper sig vinterns fall,
Der hvirflar bister en snötung storm,
Och drifvorna byta beständigt form.
På flere mil syns ej väg, ej spår;
En ensam vandrare, vinden går;
Hans fjät kan dock ingen märka.
Is ligger fast öfver bråddjup sjö,
På isen tornar sig famnshög snö.
På stranden ensliga furan står
Och skakar sitt tofviga mörka hår;
På kronan kastar som örnen vig,
Den hungriga vilda vinden sig
Och strör dess barr uti rymden.
Hvems är det ängsliga skri på mon?
Månn’ stormen jagat ur klyftan lon?
Månn’ björn i idet vädrar försåt?
Ve! rösten liknar ett barnagråt.
Blott öknens irrande ulf det är,
Hans klagan mig genom hjertat skär:
Han hungrar, han och hans ungar.
Tätt vid den ensliga skogssjöns vik
På armod och på fromhet rik
Står låg en koja, och på dess häll
Glad sprakar brasan i juleqväll.
På halmen leka de kära små,
Och modersögon se huldt derpå;
Dit skåda visst ock Guds englar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
