Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Sylvias visor - Sylvia presenterar sig sjelf och bjuder sorgerna rymma - En liten flickas klagan för Sylvia i skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi lärde det af vår fogelsång
Och strandens hviskande bölja.
Ja, ja, det är litet sarg deri,
Men Finlands bygd är dock glad och fri,
Så länge hafven den skölja.
En liten flickas klagan för Sylvia i skogen.
Och jag satt der så säll
I den strålande qväll,
Och jag sjöng huru solen gick ned.
Och jag sjöng ej allen,
Der var sång i hvar gren,
Hela skogen han qvittrade med.
Och i foglarnas låt
Så förnam jag en gråt
Af en liten en flicka på mark;
Hennes kind var så hvit,
Och hon bet på en bit
Af det hårdaste bröd utaf bark.
Och jag qvittrade gladt:
Hvarför gråter min skatt?
Och hon sade*: hvad stör det diri lust,
Du, som plockar din mat
Ur de bräddade fat,
Ur de knoppande topparnes must?
Men en sten är mitt bröd,
Och jag biter med nöd,
Och min tand rår ej mera derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
