Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zachris Topelius - Sylvias visor - Fridsböner i aftonens lugn - Den resande studenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För allt det ädlaste, som lifvet lär,
Och allt det eviga, som tid ej nöter.
Frid öfver jorden! Solen sjunker klar,
Och mörkrets förlåt mild och sakta skrider
Liksom en mur emellan det som var
Och det som kommer i de nya tider.
De bleka blommorna i jordens dal
I skuggor gömma sig för menskans öga,
På det att, oafvändt i fröjd och qval,
Det må se opp till ljusa, stjernors sal
Och klarna sjelf i glansen af det höga.
Sen resande studenten.
Hans röst man hörde på afstånd ren,
Hans gyllne lyra i solen sken,
Hans piska small, och i raskt galopp
Han körde på gården opp.
9å långt man mindes var han sig lik,
Ej mera fattig, ej mera rik,
,Men lika modig och lika ung,
Och alltid glad som en kung.
Det var han sjelf, det var hans gestalt,
Hans rock, hans kappa, hairs vest och allt,
Hans röda gördel med toffsar på,
Puffert och flaska också.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
