- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
53

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitet 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Länge hade ej färden varat, innan vi åter fingo sigte
på två simmande hvalrossar. Vi kunde ej komma dem
inom kasthåll för harpunen, och gevären begagnades
utan verkan.

En stund derefter sågs ytterligare en hvalross. Vi
skickade honom en kula, han dök genast och var, när
han åter kom upp på ett annat håll alldeles ur sin
förra kosa, tydligen förvirrad, dök åter och kom åter
upp, men nu i fullt raseri. Han framstötte ett kort
vrålande, ställde sig upprätt i vattnet och slängde sig
hit och dit. Vid båtens annalkande försvann det stora,
präktiga djuret i djupet och uppkom först på ett så
stort afstånd, att vi ej ansågo mödan värdt att vidare
förfölja det.»

Då man närmar sig hvalrossen, måste man,
isynnerhet om han ligger på is, vara så tyst som möjligt,
för att ej skrämma honom; men detta är ej nödvändigt
med sälen, utom då han ligger på fast is bredvid sitt
hål, ty då är han ytterst lättskrämd. Är han deremot
i öppet vatten eller bland drif-is, kan man genom
hvissling eller annat oljud narra honom att komma båten
närmare, såsom vi på denna färd flera gånger iakttogo.
Hvissling, men isynnerhet blåsning i signalpipan kunde
locka en säl ganska nära båten. Han höll då hufvudet
länge öfver vattnet, synbarligen lyssnande på det
skärande ljudet, dök ned och kom åter upp på ett annat
håll. Ett skott skrämde honom endast för en stund.

Den 22 och 23 var för öfrigt hvar och en
sysselsatt på sitt håll. Zoologerna hade draggbåtarne i gång,
och med glad öfverraskning sågo vi för första gången
det nordligaste ishafvets yppiga djurformer hemtas upp
ur djupet. Den kolossala räkan, Crangon boreas, med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free