- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
73

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitet 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

måste finna oss i att fortfarande dröja qvar, och trösta
oss dermed, att vårt jagtbyte, tre renar, åtminstone
nödtorftligen kunde sörja för våra magars kraf under
vår ofrivilliga arrest. I förmodan att färden blott skulle
komma att räcka några timmar, hade vi nemligen ej
medtagit några lifsmedel, en stor oförsigtighet vid en
båtfärd i Spetsbergens farvatten, der matsäcken bör
vara ett lika nödvändigt tillbehör för den båt, som
lemnar fartyget, som årorna och rodret.

Såsom ofvanföre nämndes, lemnade vi, då vi gingo
i land, vår bat uppdragen på kanten af den is, hvilken
ännu låg obruten qvar vid stranden. Under vår
frånvaro hade dock denna iskant blifvit alldeles
sönderbråkad af sjögången och stormen, som blåste rätt emot
land, och endast med yttersta ansträngning lyckades det
för den enda vid båten qvarlemnade mannen att i mån
som isen krossades draga båten närmare land. Vid vår
återkomst var han alldeles uttröttad och förtviflad öfver
detta arbete, och länge hade han säkert ej kunnat hålla
ut dermed. Vår för några timmar beräknade färd hade
derföre lätteligen kunnat förändra sig till ett vistande
under flera veckor på denna kala, ogästvänliga strand.
Varnade af detta hotande tillbud, drogo vi båten, innan
vi ånyo lemnade den, högt upp emot stranden, bakom
ett derstädes sedan hösten fastsittande grundisblock,
hvilket bildade ett säkert värn emot storm och drif-is.

Vi återvände derpå ånyo till jagten, men endast en
snösparf och en stor vacker ripa blefvo skjutna, den
senare med lod af Petersen. Efter några timmar hade
vinden så mycket saktat sig, att vi ånyo kunde tänka
på vår återfärd, emot hvilken dock ett nytt hinder
uppreste sig. Drif-isen hade nu i ansenliga massor hopat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free