- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
87

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Partier gingo ut på jagt och fångst, likväl med ringa
framgång. Endast alkor, som i talrika flockar höllo sig
i fjordens midt, erbjödo jägarne ett lätt förvärfvadt byte;
de voro ej skygga, och man erhöll stundom fem i skottet,
så att efter några timmars jagt ett par tjog ofta
hemfördes. Alkan är af en liten gräsands storlek, men ej
så köttig; sedan fogeln blifvit flådd, frigöras
bröstmusklerna och vingarne från den öfriga kroppen, hvilken
förkastas såsom mindre ätlig; hårdt stekta i smör, äro
de ganska välsmakande, ehuru ej så fina i köttet som
anden. Af Spetsbergens öfriga foglar anses endast
ejdern, som här ej har någon transmak, pilgås och rotges
af vigt för bordet; de öfriga ätbara foglarne äro dels
så små, såsom snösparfven och snäpporna, dels så
sällsynta, såsom sädgåsen och ripan, att deras jagt i
och för kosthållet är föga lönande. Teisten eller grisslan
är oftast så torr och mager, att hon endast i nödfall
tillgripes.

Vinden var fortfarande nordlig och isbandet i norr
förstärkte sig mer och mer. Först den 9 Juni inträdde
stiltje, och på aftonen uppblåste en sydostlig vind, som
fortfor de närmaste två dagarne och skingrade isbandet
något, men utan att upplösa det. Den 9 var söndag,
som eljest öfverallt är invigd åt hvilan; men en
hvalross visade sig bland isen, vid en sådan anblick kan
intet hejda fångsmännens ifver, och från Jaen Mayen
utsattes en fångstbåt. Det var en hona med sin unge,
och harpuneraren hade den oförsigtigheten att först döda
ungen. Vid dennes skrik rusade modren i vildt raseri
mot båten och med en hos ett till utseendet så klumpigt
djur otrolig vighet reste hon sig upp och högg den i
luren stående mannen med en af sina betar högt upp i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free