- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
115

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att angripa. Anfalles han nu, sätter han sig någon gång
till motvärn, men mestadels tager han till flykten i vildt
galopp. För öfrigt är lynnet och modet hos honom,
liksom hos de flesta djur, mycket olika, allt efter som det
bestämmes af hunger, moderskärlek eller andra affekter.

De berättelser vi ega om hans anfall på menniskor
äro ej många; grönländarne, som ofta jaga honom, hafva
visserligen mycken aktning för hans mod och styrka,
men veta ej att omtala några olyckshändelser.

Vi erinra endast två fall, der isbjörnen gått
anfallsvis till väga. Öfver det ena har De Veer lemnat en
beskrifning jemte en pennritning i sin dagbok under
Barents’ andra resa, 1595, och skall hafva inträffat på
Staten Eiland, en liten ö mellan Novaja Zemlja och
fastlandet. »Den 6:te September», säger han, »gingo
någre af vårt folk i land att söka stenar, ett slags
diamanter, som i mängd finnas på Staten Eiland. Och
medan två af folket lågo helt nära hvarandra,
sysselsatte härmed, kom en stor, mager, hvit björn hastigt
smygande på dem och tog den ene i nacken. Denne,
som icke visste hvem det var, som tog honom i nacken,
ropade då högt »hvem är det som tar mig i nacken?»,
hvarpå den andre reste sig, och då han fick se att det
var en gruflig björn, ropade han »Kamrat, det är en
björn», och derpå stod han upp och sprang sin väg.
Men björnen bet mannens hufvud sönder och sög ut
blodet, hvarpå det öfriga folket, som var i land
omkring tjugo till antalet, skyndade dit för att antingen
frälsa mannen, eller drifva björnen från hans döda kropp,
fällde sina pikar och gevär och anföllo björnen, som
ännu stod och åt på mannen. Men när björnen märkte,
att de kommo mot honom, for han emot dem med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free