Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mytilus edulis, som numera ej lefver vid Spetsbergen;
ett fynd af intresse, som sedermera på flera ställen
upprepades. Ett skal af Mya truncata med ännu
bibehållen mantel- och sifonbeklädnad visade att, geologiskt
taladt, ej lång tid förflutet, sedan landet höjt sig med
tio till femton fot. Ofvanför branten öppnar sig en
grusslätt, som i breda terrasser höjer sig mot de låga fjellen
i vester. Det mesta af marken var snöfritt, men naket
på örter, som vanligt här uppe på låglanden, men
närmast elfvens utlopp har det fordna hafvet lemnat
efter sig en bättre jordmån. Här förnöjes botanisten af
enstaka blomstergrupper, visserligen ej tillräckligt täta att
skyla, marken, men stora och vackra nog för de måttliga
anspråken, sådan jord och sådant luftstreck ingifva.
Det såg nu ut som här varit högsommar. Några
Drabor började redan gå i frö. Brokiga buketter
vexlande i gult, gredelint och hvitt — af Ranunculus nivalis,
den storblommiga Papaver nudicaule, Potentilla pulchella,
Saxifraga oppositifolia, nivalis, cernua, rivularis,
cæspitosa och flagellaris, Polygonum viviparum, Pedicularis
hirsuta, Braya purpurascens, Silene acaulis, utom de
vanliga, Salix polaris, Oxyria reniformis, Cerastium alpinum,
Cochlearia fenestrata och Cardamine bellidifolia, alla i
blom — voro glest strödda öfver den svarta och gråa
marken af grus, lera och skiffer. Täckast var Andromeda
tetragona, denna Spetsbergens ljung, som ej tyckes
behöfva någon matjord, ty bland skifferflisor, mellan hvilka
ej ens finnes något grus, och der ingen annan ört får
näring, spirade hon ensam upp med sina hvita
lillekonvaljelika blommor, hvilkas storlek och rena färg förhöjdes
mot den mörka bottnen. Här och der visade äfven
Dryas octopetala sina stora hvita blommor. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
