Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framvältrande af den otympliga kroppen än i någon egentlig
gång. Härunder ser det ut som om hans framben, med
hvilka han liksom endast gör försök att gå, vore honom
till föga nytta, och än viker han den sladdriga foten
under sig med dess ryggsida nedåt, än vrider han den
utåt, än inåt. Också går han ej gerna långt upp i land
eller på isen, utan håller sig så nära vattnet som möjligt,
att han med blott en lindrig rörelse kan bringa sin kropp
ur jemvigt och rulla ner i sjön. Om höstarne deremot,
då de enligt sin vana i stora flockar gå upp på de
lägre stränderna och under flera veckor stadna i land,
blifva de först anlände af de efterkommande, ofta med
hugg och slag, trängde allt högre upp och äro nu i
en ganska hjelplös belägenhet, i händelse de öfverfallas.
I vattnet simma de helst i flockar, tätt slutne till
hvarandra, och höja esomoftast samtidigt sina hufvuden
för att hemta andan, nästan som delfinen utstöta de ett
flåsande, som höres långt, och dervid bildas en liten sky
af imma och vattenstänk framför hvar och en. Sedda
på långt håll och framifrån ega isynnerhet de yngre, som
ej hafva stora betar, något af menskliga drag i sitt ansigte,
och det är ej osannolikt, såsom Scoresby anmärker, att
hvalrossen ej litet bidragit till uppkomsten af dessa
historier om hafsmän, med hvilka den nordiska fantasien
befolkat hafsdjupet. Ofta sofver han i vattnet och visar
då antingen blott hufvudet eller derjemte en del af
ryggen och öfverrumplas i denna ställning lätt af
harpuneraren. Han håller sig ej gerna långt ifrån land och,
liksom sälhundarna, träffas han aldrig utefter den
vidsträckta drifisen utanför Grönlands ostkust. Sannolikt
söker han helst grundt vatten, der han har lättare
att från bottnen uppgräfva sin föda. Härom och om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
