- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
192

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

topp kunde vi se, att en fast och obruten is låg
utöfver hela södra mynningen af sundet. Så långt
ögat kunde nå, var isen jemn, och intet vatten syntes
mellan den. Planen att ro omkring hela Nordostlandet
måste således öfvergifvas, och vi beslöto att i stället
längs med vestra stranden af Heenloopen återvända till
fartyget för att, om isen det tillät, derifrån företaga
en ny båtfärd till Sju-Öarne och Nordostlandets
nordkust.

Något efter midnatten (13—14 Juli) sköto vi åter
ut vår båt och styrde mot Syd-Waijgats-öarne. Vi hade
rott endast en liten stund, då en tjock dimma lade sig
öfver hela trakten, så att vi förlorade all landkänning,
och det blef svårt nog att med kompassen leta sig fram
ibland drifisstyckena. Så villande är dimman i dessa
trakter. Otaliga hvalrossar tumlade i vattnet, eller
lågo tätt samlade på de öfver allt kringclrifvande låga
isstyckena. Ett enda sådant var ofta så fullpackadt med
hvalrossar, att ej allenast isstycket, utan ock en del af
hvalrossarnes kroppar var nedsänkt under vattnet, medan
andra hvalrossar summo omkring isstycket och, då de
ej funno någon ledig plats, genom hugg med sina stora
betar sökte drifva bort dem bland sina kamrater, som
redan lågo der. En gång, då vi i dimman kommit
alldeles nära ett sådant lågt isstycke, på hvilket 30 till 40
hvalrossar lågo tätt bredvid hvarandra, utan att märka
eller bekymra sig om båten, som nalkades, uppgaf en
af manskapet ett plötsligt rop. Hvalrossarne kastade sig
genast med stor oreda och mycket buller i sjön, men
kommo straxt upp igen bakom ett närbeläget isstycke,
syntes mycket nyfikna, trampade vatten, så att en
tredjedel af kroppen höjde sig öfver vattenbrynet, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free