- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
216

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upp båten, höll middag, och beredde mig derigenom
tillfälle att öfvertänka, hvad som vore lämpligast att göra.
Efter middagsmålets slut lät jag sätta kurs på
fartyget, som låg vid Shoal Point, och gaf tillkänna
att jag ernade byta om manskap. Nu ändrade de sig
och bådo mig ej vidhålla detta beslut för deras
kamraters skull ombord. Jag visste mig kunna fullkomligt lita
pä timmermannen Nilsson och Norager, hvilken senare
tydligen blott för ett ögonblick häpnat och eljest var känd
som en djerf karl; när derföre timmermannen lade sig
ut för de andra, lät jag saken bero och satte kurs mot
Low Island, dit vi icke hade lång väg qvar. Omkring
kl. 1 e. m. togo vi åter till årorna och kl. 5 voro vi
vid kanten af den fasta is, som omgaf ön. Färden
försvårades ej så mycket af drifisen, hvilken packat ihop
sig, som af den flata bay-is, vi slutligen kommo till, och
som hvarken bar båten eller ville gå sönder för våra
fötter. Omkring två timmar hade vi att arbeta deri,
ehuru vår väg utgjorde blott några hundra famnar. Från
iskanten, der vi nu slogo läger, var det omkring 1/4 mil
till land. Dit skyndade jag med Brandt för att se huru
isen låg. På en ås nära stranden af omkring 50 fots
höjd kunde jag öfverse nästan hela ön samt isen t
norr, öster och vester. At alla håll utom åt söder och
sydvest, derifrån vi kommit, var det endast is, som åt
öster och nordost emot landet var slät och fast. Åsen
var en fortsättning af det enda berget på ön eller Parry’s
Qvarz Rock, och strök längs med vestra stranden ifrån
söder mot norr. Till vår rastplats på isen på vestra
sidan, som låg nära en half mil från öns sydligaste
spets, kommo vi åter kl. 7 e. m., intogo vår qvällsvard
och hvilade ut efter den sista långa färden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free