- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
218

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 8

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vid Aeoli kors och flerestädes remnat i sådana
regelbundna stycken. Slätten nedanför berget, der denna
fattiga mark hålles fuktig utmed rännilarne och lagunerna,
är fläcktals höljd af mossa, hvarur spridda stånd af
skedört, Cochlearia, och syrgräs, Oxyria, jemte en och
annan Ranunkel och Vallmo höja sig, och på sjelfva
berget, hvilket består af qvartsit och sandsten, vexte
ymnigt mossor och lafvar. Berget är, såsom Parry angifver,
omkring 150 fot högt, och man har derifrån en god
utsigt öfver ön och kringliggande trakter. Jag
begagnade mig af tillfället att taga några vinklar och
återvände till båten med de vexter och stenprof, jag
samlat, och qvarlemnade instrumenterna för att
sedermera åter begagnas. En fjellräf och några foglar voro
de enda lefvande varelser, som syntes. En björn hade
under vår sömn gjort en påhelsning i närheten af båten
och der, såsom spåren utvisade, vädrat omkring och
gjort sina undersökningar. Vi fingo ej se honom, men
långt borta tycktes han ej vara, ty när jag mot aftonen
återkom för att fortsätta observationerna, var en
instrumentlåda, som jag lemnat med locket uppåt, mycket
rigtigt vänd med bottnen upp, och i det betsade träet
syntes spår af hans klor. Björnen hade ej funnit det
mödan värdt att slå sönder den, utan ställt den tillbaka
på dess plats, fastän upp och nedvänd.

Från berget kunde jag se Aeolus ännu ligga qvar
vid Shoal Point, och då isen vesterut hvarken var tät
eller sträckte sig särdeles långt från land, och det sedan
var öppet vatten, beslöt jag att skynda dit, innan han
afseglade, för att åtminstone få en man ombytt, ty
fruktan och motvilja hade åter börjat insmyga sig. Den
fasta isen var dessutom nu så dålig, att det kunde hända,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free