- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
253

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 9

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aeolus. För att begagna de tvenne återstående
dagarne begåfvo sig äfven Torell, Malmgren, Petersen
och jag på en utflygt till det inre af bugten. Ett par
mil från fartyget mötte vi Chydenius på återväg från
fjordens innersta vik, som djupt skär in i landet.
I stället för att fortsätta vår färd vidare, lade vi
derföre till vid den egentliga fjordens södra, af drifved
betäckta strand och lågo der öfver natten. Denna
drifvedsredd bestämdes till sitt läge, 79° 26’ 22" N. Lat,
och 18°12’ O. Long.

Inuti bugten funnos förträffliga jagtmarker, der
Petersen och harpuneraren lyckades fälla nio renar. Dessa
djur voro nu i hög grad hulliga och gåfvo full last åt
vår båt; de visade, hvilken snabb och jemförelsevis
kraftig utveckling den korta arktiska sommaren förmår
framkalla så inom vext- som djurriket. För att låta
jagten ostörd fortgå låg båten stilla under större delen
af dagen, och vi fingo tillfälle att undersöka traktens
geologi. På vestra stranden höja sig upprättstående
skikter af grå kalk utan försteningar, under det hela
östra sidan upptages af samma bildning som Cap
Fanshaw, kalk med hyperitgångar. Det var af intresse att
här i detalj följa den eruptiva hyperitens förhållande till
kalken. I en djup klyfta, som erbjöd en god
genomskärning, visade sig huru lager af kalken, som på afstånd
tycktes horisontela, voro upplyftade i en vinkel af flera
grader och huru hyperiten emellan kalken tydligen sköt
snedt inifrån utåt och uppåt. Närmast hyperiten var
kalken ljusare till färgen och mycket hård samt utan
petrifikater, förhållanden som väl torde kunna
tillskrifvas den smälta hyperitens inverkan. Emellertid kan
man med visshet antaga, att hyperiten genombrutit den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free