- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
266

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

2 Juli vid Verlegen Hoek, hade förlist här den 28 Juli,
sänderklämd mellan tvenne isstycken, och sjunkit så
hastigt, att manskapet knappast hunnit ut ur durken,
än mindre rädda sina kläder. Lyckligtvis var Aeolus
ej det enda fartyget i sundet, ty Jaen Mayen och ett
annat fartyg från Hammerfest kryssade jemte oss så
nära, att vi ständigt, utom då tjockan hindrade det,
voro i sigte af hvarandra.

Den 1 Augusti på aftonen höllo vi in mellan
Fosters-öarne i tanke att ankra i lä om den östra af
dessa, men funno ingen ankargrund, sökte förgäfves att
mot den starka strömmen kryssa upp under en annan ö
och måste lägga bi. Mot morgonen lättade tjockan
och vinden bedarrade, men den höga sjön och
motströmmen, som satte en mängd drifis sydhän, hindrade att
vinna något genom kryssning. För att ej äfventyra att
blifva drifna nedåt Waijgats-öarne med deras många
holmar och skär samt fullkomligt okända farvatten, stucko
vi ut refven, bramseglen tillsattes, kl. två på morgonen
passerades åter Fosters-öarne, och kryssningen nordvart
fortsattes i svår tjocka. Strax efter midnatt hade stormen
tilltagit med nytt raseri, sjön spolade däcket och var
nära att fylla och taga bort den stora engelska båten.
Den bergades väl, men sjön var så svår, att det var
omöjligt att taga in den på däck. Ända till aftonen
kryssade vi mellan Cap Fanshaw och Nordostlandet med
två ref i storseglet, klyfvarn fast och ett ref i
skonertseglet. Slutligen sågs Jaen Mayen, som var i lä om
oss, hålla af till Wahlenbergs bugt, och Lilliehöök
beslöt att följa efter och ökade segel för att ej
förlora honom i tjockan. Sjön här var smul, men
liksom vid Fosters-öarne, träffades ej botten på mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free