- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
275

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

här visade sig åt vester och sydost ännu högre snöfjell,
hvilka sakta höjde sig från den dal, som låg emellan
mig och dem. I denna steg jag ned och ändrade min
kosa från W.S.W. till W.N.W. Dalen var ett ismoras,
om jag så får uttrycka mig; en lös sörja af små iskorn
betäckte till två å tre fots djup den fasta ismassan och
deröfver låg här och der nyfallen snö, af stormen hopad
i drifvor, de enda ställen, der vi fingo fast botten, ty
iskornen och snön hade der frusit tillsammans.
Öfverallt annorstädes sjönko vi vid hvarje steg ned en till
två fot, men jag lifvades af hoppet att snart få se
något öppet vatten, ty lätta dimmor höjde sig stundom i
vester och några individer af tjufjo, de enda lefvande
väsenden utom oss i denna öde nejd, styrde sin kosa
ofvanom snöfjellen vesterut, och någon gång märkte vi
äfven räfspår. När jag slutligen kom upp på det
troligen öfver 2,000 fot höga fjell, dit. jag sträfvat, fick
jag äfven nu i vester och sydvest se en hel mängd af
nakna bergstoppar, som stucko upp ur snön, och en dal
som gick i N.O. och S.W. Jag begaf mig utför den
sakta sluttande inlandsisen åt ett närmast i vester
beläget berg af mindre höjd och kom till ett ställe, der
sluttningen blef starkare och ismassan söndersprängd
och glacierartad. Från denna punkt kunde jag
upptäcka öppet vatten, i hvilket ett och annat isstycke
rörde sig i nordlig riktning. Dalgången syntes fortsätta
allt vidare åt sydvest, så långt jag kunde se, Bergen
åt detta håll voro höga och bara, och söderut började
de antaga en ännu spetsigare form, något liknande
den som herrskar på vestkusten, men topparne voro ej
så täta eller så spetsiga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free