- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
277

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

affärd. Jag satt i båten och höll på att lägga in de
under gårdagen samlade vexterna — deribland för första
gången Wahlbergella apetala — tvenne af manskapet
voro ett stycke derifrån för att hemta snö till
kaffekokning, och Nilsson i närheten sysselsatt med att
göra upp eld. Plötsligt kom denne till tältöppningen
och sade, att björnar voro i närheten. Ehuru ej fullt
klädd, tog jag min dubbelbössa och skyndade ut. I
början kunde jag ej se något ovanligt, men Nilsson
sade ånyo att de voro straxt bredvid, och när jag
gick litet fram åt fören, så långt att jag kunde se förbi
tältet, fick jag se på andra sidan båten, tätt intill dess
kant, en björnhona med sina två ungar, den ena två, den
andra ett år gammal. Honan stod upprest på bakbenen
och så nära, att jag skulle kunnat nå henne med
bösspipan. Med blicken fästad på djuret tog jag ett steg
tillbaka för att kunna skjuta, men just då kom jag ihåg,
att jag hvarken laddat om eller ombytt knallhattar,
sedan jag återkommit från min fjellvandring. Jag ville
derföre draga mig tillbaka till tältöppningen, för att, i
händelse det klickade, kunna fatta en yxa, som i båten
borde finnas på sin bestämda plats. Jag hade blott att
taga två steg för att hinna till tältöppningen, men
hvarje förhastad rörelse skulle öka modet hos djuren
och kanske beröfva mig tillfället att skjuta. Jag stod
stilla, afvaktande hvad de skulle företaga och beredd
att anfalla, så snart de visade den minsta stridslust.
Honan sänkte sig ned på alla fyra och gick åtföljd af
ungarne några alnar fram om båtens för, som om hon
ansett obeqvämt att anfalla öfver densamma eller ock
knat mod dertill. Jag följde deras rörelser endast
omkring fem alnar från mig. De voro nu på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free