Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af 20 fots höjd, hvarefter den når stranden och genom
flera armar tömmer sig i hafvet. Med sitt nästan
kristallklara vatten bidraga dessa kaskader icke litet till
förhöjandet af sceneriets storartade karaktär.
Jag önskade att längs den dalsänkning, hvari
glacieren låg, kunna komma till ett berg i sydost, som
låg omkring halfannan mil från den bergspets, jag
föregående dagen bestigit. Glacieren låg nemligen längre
in, icke tätt till dalens sida, utan stupade tverbrant
med en höjd af 60 till 100 fot emot dalbottnen och
lemnade en stor klyfta mellan sig och berget. I denna
kbvfta ville jag försöka att längs glacierens fot tränga
fram till mitt mål på en genare väg, än den jag uppe
på bergsplatån hade varit nödsakad att taga öfver dess
kullar. Jag hade tillryggalagt närmare en half mil, då
de hinder som mötte snart sagdt vid hvarje steg
tvingade mig att tänka på återvägen. Från fjellsidan
stupade ned emot dalbottnen små glacierer, hvilka voro
särdeles svåra att komma öfver och icke mindre svåra
att kringgå för det hopade stenraset, som här, liksom
allestädes, betäckte branten. Visserligen sträckte sig
få af dem ända fram till foten af den stora glacieren,
men att gå helt nära invid denna var icke rådligt, ty
lösa isblock och stenar hängde uppe vid dess kant och
hotade hvarje ögonblick att falla ned, något som
tycktes hafva förut ofta inträffat och äfven skedde under
min vandring, och glacierelfven, som än framstörtade
ur ismassorna och än försvann unHer den för att åter
snart komma i dagen, måste hvarje gång genomvadas.
Att öfvervinna dessa svårigheter var visserligen icke
alldeles omöjligt, men de vållade en så stor tidspillan,
att jag ej ansåg mig kunna följande dagen hinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
