- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
312

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sjön, tvert nedstörtande i hafvet utför de branta
strandklipporna, bildar ett vackert vattenfall, hvars brus höres
långt ut till sjös. Tillsammans med lagunen och några
mindre vatten på den jemnare slättmarken söderut
räknade vi sålunda ej mindre än sju särskilda, vid tiden för
vart besök derstädes nästan helt och hållet isfria
färskvatten; iakttagelser, hvarpå man vid 80:de breddgraden
knappast kunnat göra sig beredd. Vore bergen
skogbevuxna eller bure de spår efter en vextlighet, som blifvit
förstörd af menniskohand, skulle vi Jämna tänka oss
förflyttade till någon af vårt hemlands mera småkuperade
bergsbygder — t. ex. till gränstrakterna af Westergötland
och Bohuslän — men den ytterligt sparsamma
vegetationen, de här och der framskjutande glaciererna, och
framför allt den oöfverskådliga ismassan långt ut till sjös
erinra oss tydligt nog, att vi befinna oss på en punkt i
den yttersta högnorden. Den grusiga, humusfattiga
marken gifver en sparsam näring åt enstaka stånd af små
bleka maskrosor, Taraxacum phymatocarpum, den enda
af Spetsbergens få Synanthereer, som förekommer på
nordkusten, af Drabor och Potentilla emarginata, och
utefter rännilen, och der marken ständigt är fuktig af
nedsipprande fjällvatten, trifves Ranunculus sulphureus,
och bland mossan den lilla Ranunculus pygmæus, Juncus
biglumis, Eriophorum capitatum, Saxifraga rivularis,
m. fl., alla små, och sällan öfverstigande tre tum i
höjd. — Ett par ejderhonor hade på slätten nyss lagt sina
ägg, besynnerligt nog, då dessa foglar eljest alltid häcka
på afskilda holmar.

Efter undersökning af de i många afseenden
intressanta omgifningarna omkring rysshuset, vände vi oss åt
söder och bestego den närmast belägna glacieren. Å norra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free