- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
361

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 14

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

liknade menniskoverk, och der stranden var mera brant,
var den af hafssvall och is utskuren i mångfaldiga hålor
och kamrar. Med båten färdades vi derefter inåt fjorden
mot den första holmen, ett godt »dunvär», ehuru redan
förut åtminstone två gånger plundradt under denna
sommar. Eidern bor i stora kolonier, helst ensam och
alltid på öar, och sällan skall man i hans sällskap finna
någon annan fogel än Stormåsen, Tjufjoen eller Anser
bernicla. Tärnan, som är så allmän här, håller sig
ock för sig, blott några enstaka par af Tringa maritima
eller Phalaropus fulicarius tillåtas bygga samman med
henne. Nalkas man ett dunvär har man en egen anblick.
På den flata holmen ses hundradetal af eiderhonor —
ty vid denna tid hafva hannarne skilt sig från honorna,
och vi sågo dem till sjös i stora flockar —, somliga
resa sig upp för att se hvem det är, andra rufva ostörda
tills man kommer dem helt nära. Men här, der de så
ofta blifvit störda, var detta sällan fallet. När båten
nalkades reste de halsarne, vandrade vacklande undan,
och på en gång flög hela skaran bort, kretsade en eller
två. gånger kring båten och kastade sig i sjön, medan
stormåsen satt på någon framspringande udde och skrek
sitt »gliy,» men flyktade äfven han. Våra gastar
skyndade upp på holmen till plundring. Det var ömkligt
att se huru eiderhonorna, som vi skjöto, voro dunbara,
och der de ej hade mera än ett eller två ägg hade de
lagt en snäcka, Buccinum glaciale, bredvid, — jag fann
flera sådana varma i de nyss lemnade boen. Den nästa
holmen, till hvilken vi kommo, var högre, bestod af
samma konglomerat, dess inre, mot glacieren vända sida
var instörtad och vildt brusten, och der hade kryckiorna
sin bostad. Under en brant fjellvägg funno vi en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0393.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free