- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
373

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 15

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

andra förhållanden otvifvelaktigt skulle föranledt
dalgångarnes successiva uppfyllande med is. Den mörka,
djupa och luckra, så att säga varma jordmånen, som
uppkommer genom blandningen af den ytterst lätt till
ett fint pulver förvittrande lerskiffern och det från
sandstenen härrörande gruset, är ogynnsam för isbildningen,
och glaciererna uteblifva så godt som helt och hållet,
eller uppträda i ytterlig grad underordnade. Vi känna
ju redan från södra Europas glaciertrakter bestämda
iakttagelser rörande ett dylikt glacierernas nära
sammanhang med den underliggande bergarten. Att å andra,
sidan en jordmån, som den nyssnämnda, måste framkalla
en vegetation, som i frodighet och omvexling vida
öfverträffar den annars under vanliga förhållanden
förekommande, torde knappast behöfva anmärkas.

Middagstiden anträdde vi en exkursion åt det inre
af de båda dalförena. En del förut ej sedda grässlag,
och framför allt den yppigt blommande Arnica alpina,
som vexte på de branta strandklipporna vid omkring
femtio fots höjd, gaf mig första beviset på jordmånens
ovanliga bördighet. Mitt sällskap gick för att jaga renar,
under det jag ströfvade omkring för att söka efter
ursprunget till de stenkolsbitar, jag träffat vid foten af
berget.

Efter en besvärlig och någon gång farlig vandring
lyckades jag att komma till en höjd af sjuhundra fot,
och träffade här kolen i fast klyft, tätt under det öfversta
af sandstenslagren. Flötsens mäktighet och öfriga
förhållanden voro emellertid omöjliga att utröna, då den
branta fjellsidan öfverallt, der ej en hårdare sandsten
trädde i dagen, var betäckt af ett tjockt, för tillfället
hårdfruset lager af ett fast lergrus, härrörande från den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0407.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free