- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
409

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men denna tid aftog med omkring tio minuter för hvarje
dag ända till den 1 December, hvarefter ända till nyåret
herrskade en kolsvart natt, och endast någongång visade
sig på södra delen af himmelen i klart väder en hvit
strimma liksom af snö, som påminde dem om att deras
hemmavarande vänner och fränder njöto af dagsljuset.
För att icke pinas af mörkret, hvilket enligt alla
beskrifningar skall vara den gräsligaste plåga och den svåraste
fienden vid en öfvervintring i dessa nejder, gjorde de
tre lampor af ett stycke tenn och höllo dem brinnande
hela tiden. Veken gjordes af tågstumpar, och hvaltran
var brännmaterialet. Månen var visserligen uppe, men
vanligen var luften så tjock, dimmig eller molnfylld, att
han ej kunde upplysa den isiga ödemarken. Den första
Januari sågo de återigen half dager, som ökades dagligen.
Kölden var dräglig till Januari, men då tilltog den med
hvarje dag, ehuru de sannolikt hafva öfverdrifvit sin
beskrifning, då de beskrifva den »så sträng, att det blef
blåsor på huden som om vi blifvit brända med eld». Ända
till den 10 Januari hade de hållit en vak öppen uti en
liten pöl vid stranden, men nu frös den till bottnen, och
ända till den 20 Maj voro de tvungne att skaffa sig
vatten genom att doppa ett hett jern uti snö.

Den sista Januari hade halfdagern vuxit till sju à
åtta timmar. De sågo nu att deras munförråd ej kunde
räcka mer än sex veckor, men »när nöden är som störst,
är hjelpen närmast» ty den 3 Februari kom en
björninna med sin unge till deras hus. De dödade den förra
med sina spjut, då hon med full fart rusade mot dem,
sannolikt drifven af samma makt, hungern, som väpnade
hennes besegrare. Samma dag, en kall och klar dag,
belyste solen för första gången detta år bergens toppar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0445.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free