- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
413

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 16

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bearbetningar af en Henry Elking och John Eyles, hvilka
dels voro vana vid jagten, dels insågo hvilken förlust,
som tillskyndades landet, genom införsel från
utländingen af sådana nödvändighetsvaror, som tran och
hvalfiskben.

Som bevis på detta senare påståendet må anföras,
att under åren 1715 till 1721 årligen infördes ensamt
till London 150 tons hvalfiskben, och till det öfriga
England omkring 100 tons, ehuru hvarje ton stod till
ett pris af stundom ända till 400 pund sterling. Men
oaktadt parlamentet nu för sju år gaf kompaniet samma
friheter som förut, och oaktadt tvenne år derefter dessa
blefvo än mer utvidgade, i det att det äfven gälde dem,
som drefvo fångst i Davis Strait i Amerika, der
holländarne 1719 börjat jaga, och det dessutom fick tullfritt införa
späck, skinn och tänder af hvalross m. m.; detta allt
oaktadt blefvo kompaniet, genom kostsamma utrustningar,
svåra förluster och dålig fångst tvunget att år 1732 upphöra
med hvalfångsten. Man hade infört ett sätt att skjuta
harpunen i hvalen i stället för att kasta den, men detta
sätt tog aldrig någon fart, emedan de holländske
harpunerarne voro ovillige att gå ifrån sina gamla vanor, och
blott 1733 användes kanonen vid ett enskildt företag
så ofta, att tvåtredjedelar af de dödade hvalarne blefvo
fångade på detta sätt. Förnämsta orsaken till kompaniets
förluster var den stora mängd utländingar, som måste
användas, och förnämligast de dyrlejda harpunerarne,
hvilka alla, märkligt nog, voro från Fohrde i Holstein.
Ar 1733 förklarade regeringen, att den ville gifva tjugu
shilling såsom premie för hvarje ton af ett
hvalfångarefartyg öfver 200 tons, men detta hjelpte ej särdeles.
År 1749 fördubblades premiet, hvarjemte fartyg från de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free