- Project Runeberg -  Svenska expeditionen till Spetsbergen år 1861 /
473

(1865) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de i Vestindien af Barrett gjorda samlingarna från stora
djup, anmärkte, att de hade en högnordisk prägel. Liksom
på landet det är alpvegetationen och fjellfaunan som
fortlefva i polartrakterna, men der sänka sig till
vattenytan, skulle således hafsdjupets fauna vara den, som
utbreder sig till polerna och der stiger och närmar sig
stranden, medan de talrika djur och vexter, som i
varmare trakter bebo låglandet och de ringare höjderna,
och de som der befolka hafvets öfversta och föga djupa
regioner, långt förr uppnå sin nordliga gräns. Och när
man bland de antarktiska hafvens djur igenkänner
högnordiska typer, skulle sådant bero derpå, att de äro
medlemmar af en gemensam fauna, som i den atlantiska
oceanen har sitt från pol till pol mer eller mindre
fullständigt sammanhängande område.

Den framgång djuplodningen hade haft väckte hos alla
en liflig önskan att fortsätta den. Men vinden blef för
hård och dertill gynnsam för seglingen mot söder, vårt
vattenförråd var knappt, isynnerhet i händelse motvind
skulle uppehålla oss, och Torell beslöt derföre att ställa
kursen på Tromsö.

Fartygen hade under lodningen blifvit åtskilda och
gjorde sedan hemresan hvart för sig. Spetsbergens kuster
hade de sista dagarne småningom sjunkit under
horisonten, vi sågo numera endast det villande hafvet, och
i mer än en dagbok nedskrefvos några ord af saknad,
till farväl från det land, »som blifvit oss så kärt, der vi
sett och lärt så mycket, der vi så ofta, under den
halfårslånga dagens milda sol, hänryckta beundrat de
grönskande låglandens och dalarnes och de spegelklara
fjordarnes fridfulla, stilla behag, och fjellens och glacierernas
väldiga prakt, der vi så lifligt erfarit det onämnbara att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:21 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1861/0509.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free