- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
111

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obetydligt afstånd från land, erinrade om blodiga
tilldragelser från det utrotningskrig, som norrmän och
norska qväner för närvarande föra mot detta
ståtliga, inom kort tid helt säkert utrotade djur.
Hvalrossarne äro mycket sällskapliga och samlas derföre
gerna i stora flockar, merendels så att vissa åldrar och
kön företrädesvis hålla sig tillsammans; endast den
gamle »oxen» ströfvar ensam omkring, föraktande, lik
mången annan åldrig veteran från lifvets strider,
ungdomens lekar och ras. Under sommaren följer
hvalrossen alltid med drifisen, på hvilken den ofta i stora
flockar hvilar och solar sig. Man ser då ända till 40
à 50 af dessa stora, klumpiga djur, tätt packade på ett
och samma jemna isstycke, som dessutom är omgifvet
af otaliga hvalrossar, hvilka simma i vattnet, då och då
höjande hufvudet högt öfver vattenytan, och med
afundsamma blickar betraktande sina mera lyckligt lottade
kamrater. Ofta söka de genom hugg med sina stora
tänder jaga dem bort för att sjelfva få en plats. När
ett fångstfartyg kommer in bland en dylik flock, sändas
fångstbåtarne ut och man harpunerar hvalrossen i
vattnet. Den första är i allmänhet svår att fånga, emedan
hvalrossen numera är ganska skygg. Men sedan en
blifvit harpunerad och medelst harpunlinan spänd för
båten, lockar den genom sina nödrop kamraterna att
nalkas. Dessa tillströmma från alla håll och omgifva
båten samt blifva nu ett lätt rof för deras tydligen
starkt utvecklade nyfikenhet. Något försök till försvar
företages endast af gamla ensamme »oxar» och af mödrar
som förlorat sin unge, och dock skulle ett par kraftiga
hugg med de stora tänderna emot båten inom några
ögonblick krossa den och dränka fridstörarne. När isen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free