- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
121

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

doldes af de höga strandklipporna, och för att vara
säkrare om att ej gå förbi den åtskiljdes vi. Dunér
följde bergens öfversta kant, under det Nordenskiöld
gick fram längs stranden. Detta gaf anledning till ännu
ett misstag, ty då vi en lång stund varit skiljde åt,
råkade vi att varseblifva hvarandra, utan att igenkänna
hvem vi hade för oss. Nordenskiöld klättrade derföre
upp, Dunér ned, och begge blefvo ganska obehagligt
öfverraskade af att slutligen möta hvarandra och ej
någon af båtbesättningen. Men ej långt derefter sågo
vi båten i långsamt mak segla längs stranden, och snart
sutto vi till vår tillfredsställelse i den. Naturligtvis
befallde vi genast kocken att sätta fram den
efterlängtade maten; men här väntade oss en ny förargelse
lyckligtvis den sista för denna dag. Under väntan på
oss och i tanke att vi, då vi ej träffades vid renen,
redan voro ombord, hade nemligen kocken och den karl
han tagit med sig förtärt all mat för oss, så att ej ens
en brödbit återstod. Det visade sig dessutom, att de
tvenne männen i båten, som ej voro försedde med något
gevär, af fruktan för björnar ej vågat uppsöka oss i
land, utan i stället föredragit att ro af och an längsmed
stranden, hvarest de af strandklipporna doldes för oss.
Sålunda fingo vi först kl. 2 på morgonen, då vi
återkommo till fartyget, stilla vår hunger, som efter öfver
ett dygns fasta och 16 timmars oafbruten vandring och
bergsklättring var ganska plågsam.

Om vår trötthet kan man göra sig ett begrepp
deraf, att, då vi vaknade på förmiddagen den 18, vi ej
hade ens en aning om, att vi under natten varit utsatte
för en så häftig och hastigt påkommande nordostlig storm,
att fartyget nära nog gått i qvaf innan man fick seglen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free