- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
207

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde ett stycke ned i djupet följa den skönt färgade
blågröna ismassan, hvilken, att döma efter de öfver
vattnet liggande delarne, måste hafva egt en betydande
tjocklek. För en tryckning af sådana massor skulle Jan
Mayens sidor, hur starka de än voro, snart gifvit vika.
Lyckligtvis blåste endast en laber bris från sydvest, och
emellan isen var fullkomligt lugn vatten. Fartygets bog
fick emellertid uppbära mången hård stöt, och den
sedvanliga gudstjensten måste i anseende till den
besvärliga seglatsen, som kräfde den noggrannaste
uppmärksamhet, inställas. Här och der reste sig skrufis af
8—10 alnars höjd; på jökelisen voro spåren af lagringen
mångenstädes ännu tydliga. En klar men blekbå himmel
nedgjöt ett solljus, som åt de snötäckta isarne förlänade
en bländande hvithet, och sceneriet var vid en sådan
belysning och under känslan af det vanskliga i vårt
läge af den mest storartade verkan.

Det är ej antagligt, att denna stora is, hvilken, såsom
de ofta brant afskuma kanterna och skarpa vinklarne
visade, endast var brottstycken af ännu större, blifvit
bildad på dessa sydligare breddgrader, hvilka, åtminstone
efter förloppet af den kallaste årstiden, endast synas
kunna gifva upphof åt slörre eller mindre bayis.
Sannolikare är, att de leda sitt upphof från vida nordligare
delar af Ishafvet, såsom från trakterna norr och vester
om Spetsbergen. Den is, som från Grönlands ostkust
om Cape Farewell drifver upp mot Julianehaabs distrikt,
får också der, enligt Petersen, namnet »Spetsbergsisen».
Att sådana massor kunna hopa sig norr om Jan Mayen
härleder sig — utom af den nybildning af mindre is,
som i skydd af storisen eger rum under den kallare
årstiden — tvifvelsutan dels deraf att de på sin drift

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free