- Project Runeberg -  Svenska expeditioner till Spetsbergen och Jan Mayen åren 1863-64 /
217

(1867) [MARC] Author: Nils Christoffer Dunér, Adolf Erik Nordenskiöld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anteckningar från en resa till Ishafvet i trakten af Jan Mayen, år 1863 af Aug. Quennerstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När hela denna fångst — denna gång endast skinnen
med vidsittande späck — ändtligen blifvit bragt ombord,
såg fartyget ut som en ofantlig slagtarebod, och det
erfordrades verkligen härdade nerver för att utan en
känsla af vämjelse betrakta all denna förstöring,
anställd mot vämlösa djur, som icke ens i den
afskräckande strängheten hos den natur, som blifvit dem
anvisad till hemvist, finna ett skydd mot hvad den
romerske skalden kallar »auri sacra fames.»

Den 1 Maj. I stället för den bayis, i hvilken vi
under de senaste dagarne oupphörligen seglat, se vi
oss nu åter omgifne af storisen, som sammanpackat sig
mot norra ändan af ön, från hvilken vi nu icke kunna
vara särdeles aflägsne. Stora flockar af alkor hafva
flugit söderut i riktningen af densamma. Deras dunkla
drägter afsticka bjert mot de ljusa, hvari foglarne
häruppe annars äro klädda. Ett stim fläckiga narhvalar
hafva varit synliga i vattnet.

Under gårdagens fångst blef en sälunge öfverraskad
sofvande på ett isstycke och förd lefvande ombord,
hvarest han förskaffat mig mycket nöje och en mängd
teckningar i olika ställningar. I båten hade han,
omgifven af dödade kamrater, sofvit godt hela tiden. Den
besvärliga upphalningen ombord försatte honom i ett
högst motspänstigt lynne, hvari han, ehuru han i dag
synes gjort sig mera förtrogen med sitt öde, vid minsta
anledning återfaller. Knurrande biter han efter
drillhjulet då det vrides omkring, likasom efter den hand
som vill vidröra honom. Låter man sig dock häraf
icke förbluffa, så fogar han sig villigt i att blifva rifven
i hufvudet och på ryggen. Med största nyfikenhet
benosar han allt som kommer i hans väg. Der jag slagit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:24:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/polexp1863/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free